Det neutrala Sverige spionerade
Sverige bedrev under andra världskriget en omfattande signal- och fotospaning. Man flög bl.a. in över Peenemünde i Tyskland och fotograferade. Peenemünde var en stor flottbas och där låg även basen för raketförsök (V1 och V2). Sverige bevakade även ön Ösel vid den baltiska kusten, då man misstänkte att ryssarna höll på med raketförsök där. Flygplanen man använde saknade nationalitetsbeteckningar. Hela kuststräckan från Tyskland upp till Finland kartlades. Sverige skickade in agenter i de baltiska staterna. Det var ett mycket riskabelt företag och förlusterna blev också stora.
Ryssarna kände till svenskarnas verksamhet (Stig Wennerström?) och i maj 1952 hade man tröttnat. Sovjets utrikesminister Zorin påstod sig ha bevis för svensk underrättelseverksamhet. Cirka tre veckor senare sköts en svensk DC3:a, full av amerikansk elektronisk utrustning, på spaningsuppdrag över Östersjön, ned av Sovjetunionen.
Sverige hade under 1950-talet ett aktivt samarbete med USA kring avancerad radarteknologi, ett samarbete som byggdes upp av Stig Wennerström, flygattaché i Washington.
I februari 1952, några månader innan nedskjutningen, hade Wennerström deltagit i ett möte på FOA om de aktuella signal- och radarspaningarna. Försvarsmaktens info om DC3:an.
År 2004 bärgades flygplanskroppen. 2007 är den civila haveriutredningen klar.
Läs om DC3:ans sista färd på SVT:s webbplats.
