Kvinnlig politiker i skyttetopp
Det var mycket testosteron i luften, men Marie Östh (s) var trots det säkerheten själv och gjorde en strålande insats och kom på andra plats. Hon satte naturligtvis medvetet några skott lite slarvigt. Varför? Jo, sambon Patrick Karlsson (s) bli så kinkig om han inte får vinna. Ingen av politikerna hade skjutit med pistol tidigare. Men Bengt, Patrick och Hans har troligvis tjuvtränat i lumpen. Själv har jag inte skjutit med pistol. Jag håller mig till revolvern.
Här kommer rätt länk
Danmark och Sverige forskar på Nordpolen
Danmark utforskar Nordpolen genom en expedition kallad Lomrog (Lomonosov Ridge off Greenland). Danskarna vill bl.a. se om Lomonosovryggen hänger ihop geologiskt med Grönland. Svenska forskare som är med på resan, har en mängd projekt på gång. SWEDARCTIC 2007.
Pinsam rysk dokumentation
Nåväl, ett stolt expeditionsfartyg med två miniubåtar stävar ut från Murmansk, eskorterade av en atomdriven ubåt. Uppdrag: undersök havsbottnen, ta mineralprover och placera den ryska flagga (i titan) vid platsen för Nordpolen. Och där 4000 m under havsytan dokumenteras händelsen på bild. Det trodde i varje fall världens medier, när de tog emot bildsekvenserna från det ryska tv-bolaget RTR.
L-u-r-a-d-e! Bilderna från havsbottnen var en bluff. Ryssarna hade lånat dem från filmen "Titanic". Så simpelt, så pinsamt dåligt. Det är skrattretande.
Redan de gamla sovjeterna var ju skickliga på att klippa, klistra och retuschera. Bild, text och sanning. You name it. Släktbanden är fortfarande starka. Det visar de nuvarande ledarnas vördnad för "Bloody bloody Josef". Ryska skolbarn får även i våra dagar lära sig sin förljugna historia. "Kom, så skall farbror Putin berätta".
Det sovjetiska bluffsamhället lever.
Länkarna går till Svenska Dagbladet
Jag är på semester
Jag är tillbaka i augusti.
Rysk ubåt funnen på svenskt territorialvatten
Nu har det blivit känt, att en rysk
ubåt hittades förra året utanför
Grisslehamn. Den ligger på 136
meters djup. Bakom upptäckten står en ålandsk-svensk sökgrupp. En av ubåtens uppgifter var att angripa svenska fartyg som fraktade järnmalm till Tyskland. Den 5 november 1942 hade ubåt SC305 attackerat en konvoj i Ålands hav. På kvällen gick bl.a. den finska ubåten Vetehinen ut från Mariehamn, för att ta upp jakten på den fientliga ubåten. På natten hittades den och Vetehinen rammade den ryska ubåten, som sjönk.
Submarine SC305 SvD
Det neutrala Sverige spionerade
Sverige bedrev under andra världskriget en omfattande signal- och fotospaning. Man flög bl.a. in över Peenemünde i Tyskland och fotograferade. Peenemünde var en stor flottbas och där låg även basen för raketförsök (V1 och V2). Sverige bevakade även ön Ösel vid den baltiska kusten, då man misstänkte att ryssarna höll på med raketförsök där. Flygplanen man använde saknade nationalitetsbeteckningar. Hela kuststräckan från Tyskland upp till Finland kartlades. Sverige skickade in agenter i de baltiska staterna. Det var ett mycket riskabelt företag och förlusterna blev också stora.
Ryssarna kände till svenskarnas verksamhet (Stig Wennerström?) och i maj 1952 hade man tröttnat. Sovjets utrikesminister Zorin påstod sig ha bevis för svensk underrättelseverksamhet. Cirka tre veckor senare sköts en svensk DC3:a, full av amerikansk elektronisk utrustning, på spaningsuppdrag över Östersjön, ned av Sovjetunionen.
Sverige hade under 1950-talet ett aktivt samarbete med USA kring avancerad radarteknologi, ett samarbete som byggdes upp av Stig Wennerström, flygattaché i Washington.
I februari 1952, några månader innan nedskjutningen, hade Wennerström deltagit i ett möte på FOA om de aktuella signal- och radarspaningarna. Försvarsmaktens info om DC3:an.
År 2004 bärgades flygplanskroppen. 2007 är den civila haveriutredningen klar.
Läs om DC3:ans sista färd på SVT:s webbplats.
Det "neutrala" Sverige och andra världskriget
Man hjälpte Tyskland, men man hjälpte även de allierade.
Här belyser jag något om hjälpen till Tyskland.
Efter långvariga påtryckningar från Tyskland, gav den svenska regeringen vika och tillät tyska trupper och materiel att transporteras genom vårt land till Norge.
Men hur omfattande var det? Mycket!
Transporterna, 1940-1943, skedde inte enbart utefter västkusten, utan upp genom landet på flera järnvägslinjer. En gick via Storlien-Östersund-Riksgränsen, där tysk trupp sedan transporterades till Narvik och Trondheim.
Vidare tilläts trupptransporter över Boden och Haparanda till finska Lappland.
Luleå hade stor strategisk betydelse för tyskarnas verksamhet i Narvik och Nordkalotten. Staden var en viktig utskeppningshamn för malm och trä, därför byggdes hamnen och järnvägsnätet om. I Luleå hade tyskarna flera förrådsbyggnader. Det största låg i Karlshäll, stickspåren från järnvägen betaldes av tyska staten. Svensk polis- och tullpersonal vaktade!
Total transporterades 2,1 miljoner tyska soldater och 100.000 vagnslaster med vapen och utrustning. Tyskland fick tillgång till järnvägsnätet, telefonnätet, begränsade delar av vårt luftrum och territorialvatten. Svenska flottenheter agerade eskort för ett 60-tal tyska konvojer!
Det mesta om den tyska verksamheten hölls hemlig eller förminskades i omfattning. Mörkläggningen pågick mycket länge. Mot slutet av kriget, när Tysklands nederlag närmade sig, fick de allierade vårt stora stöd.
Sverige har aldrig varit neutralt.